Sekulariseringen, urbaniseringen och invandringen i Sverige…

Under hösten har jag varit anställd av Svenska Missionskyrkan för att genomföra en förstudie om mångkulturell församlingsplantering i Norrköping. Det har varit revolutionerande – inte minst för mig själv. Jag trodde inte att den svenska frikyrkan är en av de mest segregerande faktorena i vårt samhälle – men det är den! Jag trodde ju tidigare att det var sant som jag fick lära mig sjunga i söndagssskolan “röd o gul o vit o svart – gör det samma har Han sagt…” MEN DET GÖR VERKLIGEN INTE DET SAMMA – DET GÖR STOOOOR SKILLNAD!

MÅNG KULTURELL,    MÅNGFALDIG,    MULTIETNISK   FÖRSAMLING   -  det är nu sången för resten av mitt liv! Snacka om enhet! Du har inte susning om vad det är förrns du varit med i det mångkulturella!

Följ med mig….

I snart 1000 år har Sverige varit ett kristet land. På grund av industrialiseringen, utbildningar och arbetslöshet har svensk landsbygd, samhällen och mindre orter fått uppleva en stark avflyttning, där upplösningen av familjestrukturen och närheten till ”kyrkan mitt i byn” har sekulariserat det svenska folket mer än någon annat land i världen. Idag är det enligt SCB nära 85% av Sveriges befolkning som bor i städer. Den kristna tron och gemenskapen har helt försvunnit ur de flesta svenskarnas medvetande. Den sociala tillhörighet man har är inte längre familjen, ortens befolkning eller kyrkan, utan arbetsplatsen, kollegor, intressegruppen eller klasskamraterna. Därför måste nya församlingar planteras i Sveriges städer.

 Parallellt med sekularisering och urbaniseringen, pågår en betydande invandring till Sverige från världens länder med krig, fattigdom och arbetslöshet. Sverige tar varje år emot mellan 60 – 100 000 invandrare. En del av dessa utflyttar efter några år men majoriteten blir kvar. Då vårt fornkristna land bygger på demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde, är det en självklarhet att ge de olika växande grupperna av invandrare samma villkor och möjlighet att i vårt samhälle få utöva sin kultur, religion och tradition. Detta förändrar Sverige till en annan plats än vad vi hitintills relaterat till. Mycket av invandringen sker tex i huvudsak från länder med Islam som religion. Denna religionsåskådning kommer utifrån ovan förda resonemang, att mer och mer inta sin plats i det svenska samhället. Generellt för hela Europa är också detta att barnafödandet hos majoriteten har gått ned till genomsnitt bara ett- max två barn, medan minoriteterna tex de somaliska eller marockanska familjerna består av mellan 9 –11 barn vardera! När dessa barn har kommit ut i arbetslivet som utbildade svenska medborgare intar de med all rätt sin plats i politiken, utbildningen, vården och rättssystemet. Dessa krafter; sekulariseringen och invandringen kommer uppenbart att ge oss ett helt nytt Sverige inom bara några decennier.

 Ur ett Gudsrikesperspektiv och ur ett missionsperspektiv är detta goda möjligheter för att vi på svensk mark ska få vara med och nå människor som missionshistoriskt sett är för evangeliet helt onådda folkgrupper! Detta kommer även tillföra den svenska kristenheten nödvändig energi och mångfald. Men svensk kristenhet ligger redan tragiskt efter och behöver genast utveckla färdighet och skaffa sig lärorika erfarenheter till ”inre mission” av våra så kallade ny-svenskar! Vi behöver mångkulturella församlingar som består av inte bara en etnicitet utan många, och därmed återspeglar det Sverige som vi har i 2010. Däri ligger nämligen vårt existensberättigande för framtiden rent logiskt, statistiskt och matematiskt sett.

Jag har sedan 2007 varit anställd som församlingsplanterare i av Svenska Missionskyrkan och de har de senaste 10 åren uppmärksammat och tagit intryck av den starka tillväxten hos systerkyrkan The Evangelical Covenant Church i USA i både antal nya församlingar och nya medlemmar. En god del av denna tillväxt har skett genom att systerkyrkan målmedvetet planterat mångkulturella, även så kallade multietniska församlingar. En mångkulturell församling är inte främst en afrikansk, spansk eller arabisk församling. Men det är en församling som återspeglar den mångfald av etniciteter som finns i samhället runtomkring den lokala församlingen. Alltså en församling där i tex Norrköpings fall; svenskar, araber, vietnameser, albaner, irakier, chilenare och turkar känner tillhörighet och firar gudstjänst tillsammans på det svenska språket. Språket och tron på Jesus är det man har gemensamt i en mångkulturell församling.

 I Sverige är enligt källor som ”Sverige undersökningen 2000-2005” (EFK) de snabbast växande församlingarna just nu invandrarkyrkorna. I Stockholm finns flera församlingar som uppstått de senaste 10 åren och som idag har mellan 400 -800 medlemmar. Det ska dock i detta sammanhang förtydligas att dessa kyrkor allt som oftast är monoetniska, dvs de har bara en eller några etniska tillhörigheter, samt att i bara Stockholmsområdet finns nästan 150 000 invandrare med kristen bakgrund. Till stor del är det dessa som ansluter sig till de olika invandrarkyrkorna. Men invandrarkyrkornas snabbt stigande antal, storlek och snabba tillväxt gör att vi gör klokt i att genast uppmärksamma och reflektera över dem för att inse hur framtidens kyrka kommer att se ut i Sverige.

I November fick jag privilegiet att bli inbjuden av The Evangelical Covenant Church i USA att delta i en mångkulturell församlingsplanterarkonferens i San Diego där 450 församlingsplanterare deltog. Konferensen hade dignitet och var brett förankrad i evangelikal, luthersk amerikansk kristenhet. Över video gav Bill Hybels (Willow Creek) hälsningar och en av hans svarta medpastorer undervisade i konferensen, hälsade över video gjorde även Erwin R. Mcmanus (Mosaik) och en av hans medpastorer medverkade. Brenda Salter Mcneil höll ett gripande seminarium som hon även har fått hålla i FN omkring temat: den trovärdiga, mångkulturella kyrkan.

Konferens deltagarna hade det gemensamt att man antingen hade planterat eller höll på att plantera en mångkulturell församling. Detta gav upphov till dynamik i seminarierna och stort utbyte i samtalen mellan seminarierna. Det fanns 16 seminarier att välja emellan och 4 var gemensamma. Utbudet var mycket väl genomtänkt. Följande kan nämnas: Församlingens trovärdighet – det mångkulturella! Den segregerande församlingen! Mångkulturell konfliktlösning! Forskningsresultat över etnicitet och församlingar! Efesiebrevet och den mångkulturella församlingen! Äktenskapsrådgivning i det mångkulturella! Mångkulturell tillbedjan!  Samt ca 10 st: Så gjorde vi i…!

Teologi för mångkulturell församling

De starkaste intrycken i konferensen och den genomgående tonen för samtliga seminarier var den drivande teologiska övertygelsen om att den mångkulturella församlingen är:

• framtidens församling på grund av globaliseringen som nu drabbat alla kontinenter. Alla bor överallt. Alla är från överallt. Många tillhör ”tredje generationen” dvs de har fötts och bor i ett land som föräldrarna inte kommer ifrån.
• väl förankrad i Skriften som Guds svar på splittringen vid Babels torn, uppfyllelsen av Abrahams löfte, svaret på Jesu översteprästerliga förbön i Joh 17 och det utlovade resultatet om världens övertygelse, en disciplinerad lydighet mot Jesu missionsbefallning, en uppfyllelse av bönen Fader Vår(såsom i himlen så ock på jorden) Paulus framgångsmetod och huvudmål: Hednaförsamlingen, Guds hemlighet sedan tidernas början. Själva orsaken till det himmelska slutscenariot beskrivet i Uppenbarelseboken kap. 7 med alla folk, alla tungor, alla språk, i en och samma sång inför tronen.
• det enda sättet att motverka segregeringen som den kristna kyrkan just nu egentligen så strakt medverkar till. Enligt genomgripande forskning av proffesor Michael Emerson så är hela 93% av Amerikas församlingar renodlade och består av endast en etnicitet. Kontrasten blir stor om man jämför med tex moskéerna där 70% av dem består av en stor mångfald av folkgrupper och språk. Jämför man med grundskolorna hamnar församlingarna sorgligt efter då hela 80% av grundskolorna är rejält mångkulturella. I den renodlade eller såkallade ”mono-etniska” församlingen, oavsett om den är svart, vit eller gul, påvisade Emerson att medlemmarna tillbringade 87% av sina vänskapskontakter med sin egen församlings medlemmar. De resterande 13 % av tiden tillbringades med vänner utanför församlingen. I bästa fall var några av dessa kontakter mångkulturell. Det undermedvetna intrycket en besökare eller ”sökare” får när han/hon kommer in i en församling i västvärlden är alltså till 93% av tillfällena: Här tillber vi inte tillsammans med dem som omger oss i samhället för övrigt! Här är vi bara vita eller bara svarta, eller bara gula…men i samhället för övrigt, utanför kyrkan omger vi oss med alla etniciteter!
• det enda sättet som dagens församling verkligen kan framstå som en trovärdig Guds röst i vår samtid gentemot världen, oss själva, våra makthavare och konfliktdrabbade områden i världen. Jesus själv uttrycker på flera ställen i evangeliena hur genomgående Guds kärlek har fått förvandla oss när vi älskar främlingen, fienden, den missanpassade, den fattige gentemot när vi bara älskar dem som är en av oss själva. Ef.2:13-22 får i det multietniska sammanhanget ett nytt ljus:

 Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.  Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.  Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

Efter konferensen fick jag även förmånen att under två dagar delta i The Evangelical Covenant churches fördjupningsdagar för deras mångkulturella församlingspastorer. Detta var givande och lärorikt. Det gavs mycket utrymme att få ställa frågor, men också svara på en hel del frågor tillbaka från dem om det mångkulturella i Sverige, sekulariseringen och missionskyrkans församlingsplanteringar. The Evangelical Covenant churches kommer inte att minska i antal de närmaste årtiondena, trenden talar snarare tvärtom. De är onekligen populära just nu i egenskap av att de är ett genuint amerikanskt, äldre samfund som trots en viss förståelig stagnation har valt att förnyas genom att fullt ut bejaka det mångkulturella, det försonande och det trovärdiga i att låta sina församlingar återspegla det USA de själva är en del av. Det finns många likheter här som även på ett fantastiskt sätt skulle kunna bli Svensk kristenhets framtid…

Studiebesök i Amerikansk multietnisk församling

Jag fick även besöka den mångkulturella församlingen: ”The Sanctuary” i Mineapolis. Församlingen tillhör The Evangelical Covenant churches. Det var mycket givande att få uppleva hur en mångkulturell församling med 1500 medlemmar firar gudstjänst. I en skolaula möttes man till två gudstjänster varje söndag. Den moderna soulinspirerade musiken och lovsången ledd av en korean, uppskattades tydligt av besökare med afroamerikansk bakgrund. Mötesledningen var mera högtidlig och sakligt utförd av en svart, kvinnlig medpastor. Vita människors kontrollbehov och korrekthet fick här sitt lystmäte utan de slang och skämt som annars är vanliga när en svart pastor söker kontakt med åhörarna. En spansktalande ledde förbönerna på engelska. Den jamaikanske pastorn var den ende som i sin predikan improviserade något mer mot det afroamerikanska hållet, vilket verkade uppskattas av samtliga åhörare.

 Inte vid något tillfälle nämndes det att församlingen är eller vill vara mångkulturell. Men mångfalden fanns hela tiden närvarande. Det var en gripande, vacker syn att få ta hand om avslutningen av gudstjänsten, inbjudan till förbön och lysa Herrens välsignelse, när 7-800 personer satt uppblandat i alla tänkbara färger över hela salen. Många var gifta i blandäktenskap, vilket gav deras barn ännu vackrare nyanser och ansiktsdrag. Vid samtal efter gudstjänsterna ställde jag fyra frågor till ett 20 tal godtyckligt valda personer och nästan samtliga uppgav som orsak att man gick i just denna församling för att den var mångkulturell, därmed trovärdig och aktivt verkade för försoning mellan raserna. Sekundär orsak var musiken, teologin, pastorn och församlingens storlek. Det verkade vara ganska många medlemmar som hade vuxit upp i någon annan församling, men det fanns även de som hade vittnesbördet om att ha kommit till tro på Jesus i församlingen The Sanctuary.

Jag gavs även privilegiet att få vara med på ett för församlingen unikt sammanträde hemma hos pastorn där ett 20-tal av de personer som hade bildat församlingen i 2003 träffades och samtalade om församlingens framtid under 5 timmar. Det var mycket intressant att ”som flugan på väggen” få se och lära gruppdynamiken och processerna i en mångkulturell församling med 1500 medlemmar. De vill fortfarande vara relevanta och se kontinuerlig tillväxt. De centrala frågor som berördes var: -Hur får vi människor att känna sig inkluderade? –Hur kan vi möta människors behoven? –Varför funkar inte detta? –Vad gör vi nu? Osv…

Nu på söndag 9/1 avgörs det i Vidablickskyrkans församling i Norrköping om det blir någon fortsättning för min del i ett mångkulturellt församlingsplanterande arbete i just Norrköping . Om man vid församlingsmötet bestämmer sig för det så får jag nåden att köra på i tre år i stadsdelen Hageby där det bor 10 000 människor och 6000 av dem har utländsk påbro. 23 000 har det i hela Norrköping och staden har över 15 etniska grupper som är större än 300 personer. Jag talar flytande albanska kom jag på oxå…Gud har kanske tänkt på något!?

Vid ett informationsmöte i Norrköping för stadens troende i Oktober fick jag ta emot ett profetiskt bibelord till det mångkulturella församlingsplanterande arbetet i Norrköping från pastor Björn Asserhed från Mjölby som bara känns så HELMAX på det jag försöker beskriva med den här artikeln: 

Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig. Jag skall säga till länderna i norr: “Ge hit!” och till södern: “Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände, var och en som är uppkallad efter mitt namn, och som jag har skapat till min ära, som jag har format och gjort.” För ut det blinda folket, som dock har ögon och de döva, som dock har öron. Låt alla hedningar komma tillsammans, låt folken samlas. Vem bland dem förkunnade detta och lät oss höra om det som har skett? Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt. Låt dem höra, så att de kan säga: “Det är sant.” Ni är mina vittnen, säger HERREN, och min tjänare, som jag har utvalt, för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma. Jag, jag är HERREN, förutom mig finns ingen frälsare. Jag har förkunnat det och berett frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger HERREN, och jag är Gud.              Jesaja 43:5-12

Advertisement