Like this:

-Det ligger i släkten…! Det kan väl vara en lämplig översättning av artikelns engelska rubrik!? De sista två åren har jag faktiskt blivit så intresserad av min bakgrund och släkt att jag verkligen även har “sprungit igenom” familjebanden så långt det har gått åt alla håll! Frågan som tryckt på har varit: -Vad finns det för människor bakom mig som burit på de arvsanlag och gener som utgör mycket av den jag är, hur jag uttrycker mig och vad jag uppskattar?  Vad finns det för kostymer hängandes i garderoben om man gräver nått århundrade tillbaka? Finns det pionjärer? Finns det lik i garderoben!? Mycket intressant….(På bilden ser du min far Bo Carlsson och min svärfar Dag Lundgren) Har tom gjort mig ett hejdundrande släktträd på min pappas sida respektive mors sida och så lite på min frus föräldrars sida. Har gjort det via en internet tjänst som heter familjeband.se men tyvärr inte hittat nån lämplig link för att speciellt intresserade ska kunna se den utan att ha mitt lösenord….får jobba vidare på detta och åtminstone få till nån pdf över släktträdet. På grund av min mormors engagemang i släktforskning så kommer man på hennes sida med lätthet bortskämt långt ner till fragment från nästan 1300 talet. Bl a så tillhör jag genom min mormor den stora “Ryssnäs släkten” vars upprinnelse är en tillfångatagen rysk soldat som lyckas fly från de svenska soldaterna i höjd med Borås och som senare fick vara dräng hos bonden i Näs. När gubben dog och ryssen gift sig med hans dotter blev det: “Ryssnäs”!  För dig som kanske misstänker tråkig läsning vidare så ska du veta att jag är stolt och tacksam för min familj och släkt. De är en del av den gren som jag själv sitter på. Så den sågar jag inte av – då är man bra dum! Min morfar och min farfar har gjort särskillt starka avtryck och intryck i mitt liv och jag tänker ofta på dem och deras liv, så här har du två kostymer ifrån min garderob… 

Morfar Paul Johansson begärde av Herren 

 Min gammelmorfar, Johan “Janne” Carlsson, växte under slutet av 1800-talet upp med den skakande upplevelsen av att hans pappa, Carl, förstörde hela förtjänsten av alla års slit på den lilla gården “Frishulan”(troligtsvis från det äldre namnet: Fryshålet) genom att i fyllan och villan under bara en helg, sumpa allt på utsvävningar. Janne föraktade därefter djupt alkoholens krafter och förmåga att förstöra en människas liv och hans systrar, gripna av faderns livsöde, började ropa till Gud om rening från synden! Evangeliets kraft slog dem och de började fira nattvard och samla människor hemma på gården till kyrkans stora raseri. Men de lät sig inte kuvas och gruppen växte med åren av dem som regelbundet möttes för att söka Gud för sina försupna familjemedlemmar. Så smånigom lade man grunden för en församlingsplantering. Janne som just tagit över gården från sin pappa, satte som det första, eld på en av gårdens byggnader: Bränneriet! Han la “Fryshålet” i Guds händer och var en av de mest engagerade i bildandet av Loo bygdens missionsförening! Janne älskade bönemöten, väckelsemöten och missionsmöten! För om man inte var samlade till väckelsemöten där omvändelse från synden predikades, så höll man missionsmöten och samlade in kollekter till de första pionjära missionärerna som reste till Kongo! Ja, en ung dam i föreningen, Augusta var en av dem som själv reste ut till Kongo. Janne förde statistik över hur många möten han var på varje månad och även en kommentar om det var ett bra eller dåligt möte! Roande läsning! 

Min  Morfar Paul växte alltså upp på denna, för Guds rike “erövrade” bondgård; Frishulan i Västergötland. Tillsammans med min gammelmorfar Janne var han tidigt aktiv i “Loo Luterska Missionsförenings” verksamhet. Vid 17 års ålder upplevde även min morfar Paul att han kallades av Gud att bli missionär i Kongo. Men en olycklig spark i ryggen från en ko en tid senre, punkterade morfars ena lunga. (På bilden ser du morfar och mormor och lilla mig 1970!) Tuberkulos bet sig fast och förstörde lungan helt och delvis även den andra. På sanatoriet i Göteborg låg min morfar som ung man döende när han får ett möte med Jesus som lovar honom att han ska få se sina barnbarn växa upp! Morfar tillfrisknade och glad i hågen, med ett mirakel i sitt liv vände han sig till Svenska Missionskyrkan med frågan om att utifrån sin kallelse få bli antagen som missionär i Kongo. Svaret blev nej, pga hans bristande lungkapacitet. (Utifrån älgjakter med morfar så vet jag att även om det pep och tjöt i bälgen, gick han fortare, längre och sjöng högre än mig!) Besviken och modfälld sparkar den unge Paul i gödselstacken hemma vid och begär då av Herren: -Då Herre, måste du sända mina barn och barnbarn som missionärer och pastorer! 

Uppfyllelsen av den bönen är inte helt självklar. Man måste få barn, som i sin tur får barn. Sedan ska alla dessa människor i ett annat århundrade i det sekulära Sverige, känna Guds kallelse och utifrån sin egen fria vilja bestämma sig för att ändå tjäna Herren i just Kongo. Men Gud såg till min morfars begäran. Han fick det han bad om. Fyra av hans fem barn blev pastorer i Sverige eller missionärer i Kongo och Ecuador! Tillråga på allt gifte de sig även med varsin pastor! 9 av oss 16 barnbarn är/varit pastorer, missionärer eller diakoner! Min mamma blev distriktssköterska, men hon har åkt på kampanj i Pakistan med mig och även sänt mig som 19 åring att smuggla biblar och starta församlingar i det stängda och ateistiska Albanien, och så är hon gift med en pastor, min pappa Bosse! 

Svenska Missionskyrkan vidarebefodrade för två år sedan till mig förfrågan från systerkyrkan i Kongo om att hålla en kampanj i staden Kimpese. I februari var därför min pappa och jag där för planering och sedan nu här i början av månaden höll jag och  riksevangelist Carl-Olov Hultby själva kampanjen. 1700 personer sökte frälsning och ett 20 tal kunde vittna om helande! Pastorer och evangelister fick en riktig vitamin injektion och vill nu hålla fler kampanjer! Det är stort för mig att veta; min Morfar begärde i gödselstacken nånstans i slutet av -20talet, början på -30 talet av Herren att jag, bland andra barnbarn, skulle resa till Kongo med evangelium, och det uppfyldes i sådan grad under -80 och -90 talet, ja tom nu 2010, snart 100 år senare!!!! Sätt igång och be folk! Gud hör bön OCH HAN SVARAR! 

(på bilden ser du du min son Simon i Pauls famn, 1996. Ett halvår senare flyttade han hem till Jesus)

Det var även starkt att tänka på detta när jag för bara några veckor sedan på vår släktträff stod och förkunnade i ett kvällsmöte och hade alla 58 släktingar på  morfars sida samlade framför mig. ALLIHOPA… mostrar, morbröder, kusiner med ingifta och barnbarnsbarnen… har en tro på Gud och Jesus och har relation till en kristen församling! Det finns inte många sådana släktträffar idag i Sverige. Det fanns det inte heller på gammelmorfar Jannes tid…tänk vad en männsikas personliga beslut kan få betyda i några släktgenerationer framöver… vad prioriterar du och vad överför du till dina barn och barnbarn….? 

Farfar Bror satsade på Guds kraft till frälsning och helande genom kampanjer… 

På min pappas sida så rör vi oss fortfarande i Västergötland men längre söder ut ner mot Göteborgstrakterna. I den släkten var det mera industrisamhällena tex Tollered, som var det rådande på 1800 talets slut istället för lantbruk. Man arbetade och slet hos bruksspatron vid sin maskin och självförtroendet räckte knappt till att åka in till Göteborg, möjligtsvis Lerum eller Gråbo (vilka deppresiva namn -men positiva människor!)…och absolut inte Kongo!! Farfar Bror växte upp med sina 7 bröder, mamma Ida och pappa Karl-Oskar. I trakten slogs och söp man som bara den. Men så kom evangelisterna uppe ifrån bibelbältet och höll väckelsemöten i Skallsjö, Floda och Edsås. Några av farfars bröder och han själv blev gripna och gav sina liv till Jesus! Storebror Erland Karlsson blev själv en resande väckelseevangelist i Sverige. Det har varit intressant att få upptäcka hur jag i mina kampanjer ibland har fått gå i fotspåren på flera orter efter Erland. Gång på gång utbrister folk, Erland hade väckelse här på 50-talet! För farfar var  avgörelsen självklar. Så samma dag som han kom hem till farmor Rut och berättade att han blivit frälst, så sa han också till henne att nu får hon bara bli det med! Farmor blev senare frälst på ett tältmöte.  Men farfar kunde inte helt stå ut med det vanliga svenska församlingslivet med psalmsång och urtråkiga predikningar om medmänsklighet. Antingen skulle det var väckelsevindar, helanden och andens dop eller så skulle det vara profetiska utläggningar om Jesu återkomst, Israel och världsmissionens viktiga funktion i just detta! Då inte varje söndagsgudstjänst i de svenska församlingarna under en mansålder har helt den karaktären, så valde farfar helt sonika att hellre sitta hemma och läsa missionstidningar, höra på kristen country och evangelisters och bibellärares talkassetter istället för att följa med farmor på gudstjäntst! (Simon fiskar på bilden med farfar bror 2002. Ett år senare flyttade han hem till Jesus.)

Detta val gjorde trots allt att farfar blev otroligt slipad och spetsintresserad på just kampanjmission bland världens massor. Billy Graham, Peter Ljunggren, Aril Edvardsen, Reinhard Bonnke, Morris cerullo, Luis Palau…de hade alla var sin hundra lapp ifrån industriarbetarens plånbok! Det var farfar som prenumenerade på den norska missionsorganisationen Troens Bevis tidning, vilket gjorde att jag och Karin senare i 1992 gick deras bibelskola i Sarons dal! Där blev jag sen anställd som bibellärare och evangelist vid Aril Edvardsens sida till år 2000 då vi flyttade tillbaka till Sverige och startade Gå ut mission. Direkt från starten av Gå ut mission gick farfar i med full kraft och bar oss ekonomiskt med allt vad pensionen kunde frambära! Visst kunde man kritisera hans avsmak för det lokala församlingslivet…men all undervisning och Gudsmötena i bröderna Samuelsons sånger hade ändå lyckats förmedla en sådan grad av helgelse i min farfars liv att han direkt, ohämmat, utan förbehåll valde att ge allt stöd och support till en ung och i jämförelse mot dem han normalt stötade, oerfaren evangelist som tillika var hans eget barnbarn…. det är ganska få trogna församlingsmedlemmar som kan uppvisa sådan grad av förtroende…under mina 22 år som förkunnare har jag tyvärr mött mycket mera av förbehåll, hämningar, rädsla, försiktighet, fördommar och bortförklaringar till att stödja världsmission, mirakler och stora kampanjer. Mina föräldrar. Mina syskon och deras familjer. Min Farbror och hans barn, mina kusiner, stöttar hängivet Gå ut mission. Det är absolut inte en självklarhet. Men jag är så djupt tacksam och berörd av det faktum att farfars självklara tro på evangelistens tjänst har överförts även på hans barn och barnbarn. 

Församlingsplantering, mission och evangeliets förkunnelse med efterföljande tecken och under…det jag och Gå ut mission pysslar med… ja, som du förstår; “-det ligger i släkten!”

Advertisement