Sekulariseringen, urbaniseringen och invandringen i Sverige…

Under hösten har jag varit anställd av Svenska Missionskyrkan för att genomföra en förstudie om mångkulturell församlingsplantering i Norrköping. Det har varit revolutionerande – inte minst för mig själv. Jag trodde inte att den svenska frikyrkan är en av de mest segregerande faktorena i vårt samhälle – men det är den! Jag trodde ju tidigare att det var sant som jag fick lära mig sjunga i söndagssskolan “röd o gul o vit o svart – gör det samma har Han sagt…” MEN DET GÖR VERKLIGEN INTE DET SAMMA – DET GÖR STOOOOR SKILLNAD!

MÅNG KULTURELL,    MÅNGFALDIG,    MULTIETNISK   FÖRSAMLING   -  det är nu sången för resten av mitt liv! Snacka om enhet! Du har inte susning om vad det är förrns du varit med i det mångkulturella!

Följ med mig….

I snart 1000 år har Sverige varit ett kristet land. På grund av industrialiseringen, utbildningar och arbetslöshet har svensk landsbygd, samhällen och mindre orter fått uppleva en stark avflyttning, där upplösningen av familjestrukturen och närheten till ”kyrkan mitt i byn” har sekulariserat det svenska folket mer än någon annat land i världen. Idag är det enligt SCB nära 85% av Sveriges befolkning som bor i städer. Den kristna tron och gemenskapen har helt försvunnit ur de flesta svenskarnas medvetande. Den sociala tillhörighet man har är inte längre familjen, ortens befolkning eller kyrkan, utan arbetsplatsen, kollegor, intressegruppen eller klasskamraterna. Därför måste nya församlingar planteras i Sveriges städer.

 Parallellt med sekularisering och urbaniseringen, pågår en betydande invandring till Sverige från världens länder med krig, fattigdom och arbetslöshet. Sverige tar varje år emot mellan 60 – 100 000 invandrare. En del av dessa utflyttar efter några år men majoriteten blir kvar. Då vårt fornkristna land bygger på demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde, är det en självklarhet att ge de olika växande grupperna av invandrare samma villkor och möjlighet att i vårt samhälle få utöva sin kultur, religion och tradition. Detta förändrar Sverige till en annan plats än vad vi hitintills relaterat till. Mycket av invandringen sker tex i huvudsak från länder med Islam som religion. Denna religionsåskådning kommer utifrån ovan förda resonemang, att mer och mer inta sin plats i det svenska samhället. Generellt för hela Europa är också detta att barnafödandet hos majoriteten har gått ned till genomsnitt bara ett- max två barn, medan minoriteterna tex de somaliska eller marockanska familjerna består av mellan 9 –11 barn vardera! När dessa barn har kommit ut i arbetslivet som utbildade svenska medborgare intar de med all rätt sin plats i politiken, utbildningen, vården och rättssystemet. Dessa krafter; sekulariseringen och invandringen kommer uppenbart att ge oss ett helt nytt Sverige inom bara några decennier.

 Ur ett Gudsrikesperspektiv och ur ett missionsperspektiv är detta goda möjligheter för att vi på svensk mark ska få vara med och nå människor som missionshistoriskt sett är för evangeliet helt onådda folkgrupper! Detta kommer även tillföra den svenska kristenheten nödvändig energi och mångfald. Men svensk kristenhet ligger redan tragiskt efter och behöver genast utveckla färdighet och skaffa sig lärorika erfarenheter till ”inre mission” av våra så kallade ny-svenskar! Vi behöver mångkulturella församlingar som består av inte bara en etnicitet utan många, och därmed återspeglar det Sverige som vi har i 2010. Däri ligger nämligen vårt existensberättigande för framtiden rent logiskt, statistiskt och matematiskt sett.

Jag har sedan 2007 varit anställd som församlingsplanterare i av Svenska Missionskyrkan och de har de senaste 10 åren uppmärksammat och tagit intryck av den starka tillväxten hos systerkyrkan The Evangelical Covenant Church i USA i både antal nya församlingar och nya medlemmar. En god del av denna tillväxt har skett genom att systerkyrkan målmedvetet planterat mångkulturella, även så kallade multietniska församlingar. En mångkulturell församling är inte främst en afrikansk, spansk eller arabisk församling. Men det är en församling som återspeglar den mångfald av etniciteter som finns i samhället runtomkring den lokala församlingen. Alltså en församling där i tex Norrköpings fall; svenskar, araber, vietnameser, albaner, irakier, chilenare och turkar känner tillhörighet och firar gudstjänst tillsammans på det svenska språket. Språket och tron på Jesus är det man har gemensamt i en mångkulturell församling.

 I Sverige är enligt källor som ”Sverige undersökningen 2000-2005” (EFK) de snabbast växande församlingarna just nu invandrarkyrkorna. I Stockholm finns flera församlingar som uppstått de senaste 10 åren och som idag har mellan 400 -800 medlemmar. Det ska dock i detta sammanhang förtydligas att dessa kyrkor allt som oftast är monoetniska, dvs de har bara en eller några etniska tillhörigheter, samt att i bara Stockholmsområdet finns nästan 150 000 invandrare med kristen bakgrund. Till stor del är det dessa som ansluter sig till de olika invandrarkyrkorna. Men invandrarkyrkornas snabbt stigande antal, storlek och snabba tillväxt gör att vi gör klokt i att genast uppmärksamma och reflektera över dem för att inse hur framtidens kyrka kommer att se ut i Sverige.

I November fick jag privilegiet att bli inbjuden av The Evangelical Covenant Church i USA att delta i en mångkulturell församlingsplanterarkonferens i San Diego där 450 församlingsplanterare deltog. Konferensen hade dignitet och var brett förankrad i evangelikal, luthersk amerikansk kristenhet. Över video gav Bill Hybels (Willow Creek) hälsningar och en av hans svarta medpastorer undervisade i konferensen, hälsade över video gjorde även Erwin R. Mcmanus (Mosaik) och en av hans medpastorer medverkade. Brenda Salter Mcneil höll ett gripande seminarium som hon även har fått hålla i FN omkring temat: den trovärdiga, mångkulturella kyrkan.

Konferens deltagarna hade det gemensamt att man antingen hade planterat eller höll på att plantera en mångkulturell församling. Detta gav upphov till dynamik i seminarierna och stort utbyte i samtalen mellan seminarierna. Det fanns 16 seminarier att välja emellan och 4 var gemensamma. Utbudet var mycket väl genomtänkt. Följande kan nämnas: Församlingens trovärdighet – det mångkulturella! Den segregerande församlingen! Mångkulturell konfliktlösning! Forskningsresultat över etnicitet och församlingar! Efesiebrevet och den mångkulturella församlingen! Äktenskapsrådgivning i det mångkulturella! Mångkulturell tillbedjan!  Samt ca 10 st: Så gjorde vi i…!

Teologi för mångkulturell församling

De starkaste intrycken i konferensen och den genomgående tonen för samtliga seminarier var den drivande teologiska övertygelsen om att den mångkulturella församlingen är:

• framtidens församling på grund av globaliseringen som nu drabbat alla kontinenter. Alla bor överallt. Alla är från överallt. Många tillhör ”tredje generationen” dvs de har fötts och bor i ett land som föräldrarna inte kommer ifrån.
• väl förankrad i Skriften som Guds svar på splittringen vid Babels torn, uppfyllelsen av Abrahams löfte, svaret på Jesu översteprästerliga förbön i Joh 17 och det utlovade resultatet om världens övertygelse, en disciplinerad lydighet mot Jesu missionsbefallning, en uppfyllelse av bönen Fader Vår(såsom i himlen så ock på jorden) Paulus framgångsmetod och huvudmål: Hednaförsamlingen, Guds hemlighet sedan tidernas början. Själva orsaken till det himmelska slutscenariot beskrivet i Uppenbarelseboken kap. 7 med alla folk, alla tungor, alla språk, i en och samma sång inför tronen.
• det enda sättet att motverka segregeringen som den kristna kyrkan just nu egentligen så strakt medverkar till. Enligt genomgripande forskning av proffesor Michael Emerson så är hela 93% av Amerikas församlingar renodlade och består av endast en etnicitet. Kontrasten blir stor om man jämför med tex moskéerna där 70% av dem består av en stor mångfald av folkgrupper och språk. Jämför man med grundskolorna hamnar församlingarna sorgligt efter då hela 80% av grundskolorna är rejält mångkulturella. I den renodlade eller såkallade ”mono-etniska” församlingen, oavsett om den är svart, vit eller gul, påvisade Emerson att medlemmarna tillbringade 87% av sina vänskapskontakter med sin egen församlings medlemmar. De resterande 13 % av tiden tillbringades med vänner utanför församlingen. I bästa fall var några av dessa kontakter mångkulturell. Det undermedvetna intrycket en besökare eller ”sökare” får när han/hon kommer in i en församling i västvärlden är alltså till 93% av tillfällena: Här tillber vi inte tillsammans med dem som omger oss i samhället för övrigt! Här är vi bara vita eller bara svarta, eller bara gula…men i samhället för övrigt, utanför kyrkan omger vi oss med alla etniciteter!
• det enda sättet som dagens församling verkligen kan framstå som en trovärdig Guds röst i vår samtid gentemot världen, oss själva, våra makthavare och konfliktdrabbade områden i världen. Jesus själv uttrycker på flera ställen i evangeliena hur genomgående Guds kärlek har fått förvandla oss när vi älskar främlingen, fienden, den missanpassade, den fattige gentemot när vi bara älskar dem som är en av oss själva. Ef.2:13-22 får i det multietniska sammanhanget ett nytt ljus:

 Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.  Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.  Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

Efter konferensen fick jag även förmånen att under två dagar delta i The Evangelical Covenant churches fördjupningsdagar för deras mångkulturella församlingspastorer. Detta var givande och lärorikt. Det gavs mycket utrymme att få ställa frågor, men också svara på en hel del frågor tillbaka från dem om det mångkulturella i Sverige, sekulariseringen och missionskyrkans församlingsplanteringar. The Evangelical Covenant churches kommer inte att minska i antal de närmaste årtiondena, trenden talar snarare tvärtom. De är onekligen populära just nu i egenskap av att de är ett genuint amerikanskt, äldre samfund som trots en viss förståelig stagnation har valt att förnyas genom att fullt ut bejaka det mångkulturella, det försonande och det trovärdiga i att låta sina församlingar återspegla det USA de själva är en del av. Det finns många likheter här som även på ett fantastiskt sätt skulle kunna bli Svensk kristenhets framtid…

Studiebesök i Amerikansk multietnisk församling

Jag fick även besöka den mångkulturella församlingen: ”The Sanctuary” i Mineapolis. Församlingen tillhör The Evangelical Covenant churches. Det var mycket givande att få uppleva hur en mångkulturell församling med 1500 medlemmar firar gudstjänst. I en skolaula möttes man till två gudstjänster varje söndag. Den moderna soulinspirerade musiken och lovsången ledd av en korean, uppskattades tydligt av besökare med afroamerikansk bakgrund. Mötesledningen var mera högtidlig och sakligt utförd av en svart, kvinnlig medpastor. Vita människors kontrollbehov och korrekthet fick här sitt lystmäte utan de slang och skämt som annars är vanliga när en svart pastor söker kontakt med åhörarna. En spansktalande ledde förbönerna på engelska. Den jamaikanske pastorn var den ende som i sin predikan improviserade något mer mot det afroamerikanska hållet, vilket verkade uppskattas av samtliga åhörare.

 Inte vid något tillfälle nämndes det att församlingen är eller vill vara mångkulturell. Men mångfalden fanns hela tiden närvarande. Det var en gripande, vacker syn att få ta hand om avslutningen av gudstjänsten, inbjudan till förbön och lysa Herrens välsignelse, när 7-800 personer satt uppblandat i alla tänkbara färger över hela salen. Många var gifta i blandäktenskap, vilket gav deras barn ännu vackrare nyanser och ansiktsdrag. Vid samtal efter gudstjänsterna ställde jag fyra frågor till ett 20 tal godtyckligt valda personer och nästan samtliga uppgav som orsak att man gick i just denna församling för att den var mångkulturell, därmed trovärdig och aktivt verkade för försoning mellan raserna. Sekundär orsak var musiken, teologin, pastorn och församlingens storlek. Det verkade vara ganska många medlemmar som hade vuxit upp i någon annan församling, men det fanns även de som hade vittnesbördet om att ha kommit till tro på Jesus i församlingen The Sanctuary.

Jag gavs även privilegiet att få vara med på ett för församlingen unikt sammanträde hemma hos pastorn där ett 20-tal av de personer som hade bildat församlingen i 2003 träffades och samtalade om församlingens framtid under 5 timmar. Det var mycket intressant att ”som flugan på väggen” få se och lära gruppdynamiken och processerna i en mångkulturell församling med 1500 medlemmar. De vill fortfarande vara relevanta och se kontinuerlig tillväxt. De centrala frågor som berördes var: -Hur får vi människor att känna sig inkluderade? –Hur kan vi möta människors behoven? –Varför funkar inte detta? –Vad gör vi nu? Osv…

Nu på söndag 9/1 avgörs det i Vidablickskyrkans församling i Norrköping om det blir någon fortsättning för min del i ett mångkulturellt församlingsplanterande arbete i just Norrköping . Om man vid församlingsmötet bestämmer sig för det så får jag nåden att köra på i tre år i stadsdelen Hageby där det bor 10 000 människor och 6000 av dem har utländsk påbro. 23 000 har det i hela Norrköping och staden har över 15 etniska grupper som är större än 300 personer. Jag talar flytande albanska kom jag på oxå…Gud har kanske tänkt på något!?

Vid ett informationsmöte i Norrköping för stadens troende i Oktober fick jag ta emot ett profetiskt bibelord till det mångkulturella församlingsplanterande arbetet i Norrköping från pastor Björn Asserhed från Mjölby som bara känns så HELMAX på det jag försöker beskriva med den här artikeln: 

Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig. Jag skall säga till länderna i norr: “Ge hit!” och till södern: “Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände, var och en som är uppkallad efter mitt namn, och som jag har skapat till min ära, som jag har format och gjort.” För ut det blinda folket, som dock har ögon och de döva, som dock har öron. Låt alla hedningar komma tillsammans, låt folken samlas. Vem bland dem förkunnade detta och lät oss höra om det som har skett? Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt. Låt dem höra, så att de kan säga: “Det är sant.” Ni är mina vittnen, säger HERREN, och min tjänare, som jag har utvalt, för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma. Jag, jag är HERREN, förutom mig finns ingen frälsare. Jag har förkunnat det och berett frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger HERREN, och jag är Gud.              Jesaja 43:5-12

-Det ligger i släkten…! Det kan väl vara en lämplig översättning av artikelns engelska rubrik!? De sista två åren har jag faktiskt blivit så intresserad av min bakgrund och släkt att jag verkligen även har “sprungit igenom” familjebanden så långt det har gått åt alla håll! Frågan som tryckt på har varit: -Vad finns det för människor bakom mig som burit på de arvsanlag och gener som utgör mycket av den jag är, hur jag uttrycker mig och vad jag uppskattar?  Vad finns det för kostymer hängandes i garderoben om man gräver nått århundrade tillbaka? Finns det pionjärer? Finns det lik i garderoben!? Mycket intressant….(På bilden ser du min far Bo Carlsson och min svärfar Dag Lundgren) Har tom gjort mig ett hejdundrande släktträd på min pappas sida respektive mors sida och så lite på min frus föräldrars sida. Har gjort det via en internet tjänst som heter familjeband.se men tyvärr inte hittat nån lämplig link för att speciellt intresserade ska kunna se den utan att ha mitt lösenord….får jobba vidare på detta och åtminstone få till nån pdf över släktträdet. På grund av min mormors engagemang i släktforskning så kommer man på hennes sida med lätthet bortskämt långt ner till fragment från nästan 1300 talet. Bl a så tillhör jag genom min mormor den stora “Ryssnäs släkten” vars upprinnelse är en tillfångatagen rysk soldat som lyckas fly från de svenska soldaterna i höjd med Borås och som senare fick vara dräng hos bonden i Näs. När gubben dog och ryssen gift sig med hans dotter blev det: “Ryssnäs”!  För dig som kanske misstänker tråkig läsning vidare så ska du veta att jag är stolt och tacksam för min familj och släkt. De är en del av den gren som jag själv sitter på. Så den sågar jag inte av – då är man bra dum! Min morfar och min farfar har gjort särskillt starka avtryck och intryck i mitt liv och jag tänker ofta på dem och deras liv, så här har du två kostymer ifrån min garderob… 

Morfar Paul Johansson begärde av Herren 

 Min gammelmorfar, Johan “Janne” Carlsson, växte under slutet av 1800-talet upp med den skakande upplevelsen av att hans pappa, Carl, förstörde hela förtjänsten av alla års slit på den lilla gården “Frishulan”(troligtsvis från det äldre namnet: Fryshålet) genom att i fyllan och villan under bara en helg, sumpa allt på utsvävningar. Janne föraktade därefter djupt alkoholens krafter och förmåga att förstöra en människas liv och hans systrar, gripna av faderns livsöde, började ropa till Gud om rening från synden! Evangeliets kraft slog dem och de började fira nattvard och samla människor hemma på gården till kyrkans stora raseri. Men de lät sig inte kuvas och gruppen växte med åren av dem som regelbundet möttes för att söka Gud för sina försupna familjemedlemmar. Så smånigom lade man grunden för en församlingsplantering. Janne som just tagit över gården från sin pappa, satte som det första, eld på en av gårdens byggnader: Bränneriet! Han la “Fryshålet” i Guds händer och var en av de mest engagerade i bildandet av Loo bygdens missionsförening! Janne älskade bönemöten, väckelsemöten och missionsmöten! För om man inte var samlade till väckelsemöten där omvändelse från synden predikades, så höll man missionsmöten och samlade in kollekter till de första pionjära missionärerna som reste till Kongo! Ja, en ung dam i föreningen, Augusta var en av dem som själv reste ut till Kongo. Janne förde statistik över hur många möten han var på varje månad och även en kommentar om det var ett bra eller dåligt möte! Roande läsning! 

Min  Morfar Paul växte alltså upp på denna, för Guds rike “erövrade” bondgård; Frishulan i Västergötland. Tillsammans med min gammelmorfar Janne var han tidigt aktiv i “Loo Luterska Missionsförenings” verksamhet. Vid 17 års ålder upplevde även min morfar Paul att han kallades av Gud att bli missionär i Kongo. Men en olycklig spark i ryggen från en ko en tid senre, punkterade morfars ena lunga. (På bilden ser du morfar och mormor och lilla mig 1970!) Tuberkulos bet sig fast och förstörde lungan helt och delvis även den andra. På sanatoriet i Göteborg låg min morfar som ung man döende när han får ett möte med Jesus som lovar honom att han ska få se sina barnbarn växa upp! Morfar tillfrisknade och glad i hågen, med ett mirakel i sitt liv vände han sig till Svenska Missionskyrkan med frågan om att utifrån sin kallelse få bli antagen som missionär i Kongo. Svaret blev nej, pga hans bristande lungkapacitet. (Utifrån älgjakter med morfar så vet jag att även om det pep och tjöt i bälgen, gick han fortare, längre och sjöng högre än mig!) Besviken och modfälld sparkar den unge Paul i gödselstacken hemma vid och begär då av Herren: -Då Herre, måste du sända mina barn och barnbarn som missionärer och pastorer! 

Uppfyllelsen av den bönen är inte helt självklar. Man måste få barn, som i sin tur får barn. Sedan ska alla dessa människor i ett annat århundrade i det sekulära Sverige, känna Guds kallelse och utifrån sin egen fria vilja bestämma sig för att ändå tjäna Herren i just Kongo. Men Gud såg till min morfars begäran. Han fick det han bad om. Fyra av hans fem barn blev pastorer i Sverige eller missionärer i Kongo och Ecuador! Tillråga på allt gifte de sig även med varsin pastor! 9 av oss 16 barnbarn är/varit pastorer, missionärer eller diakoner! Min mamma blev distriktssköterska, men hon har åkt på kampanj i Pakistan med mig och även sänt mig som 19 åring att smuggla biblar och starta församlingar i det stängda och ateistiska Albanien, och så är hon gift med en pastor, min pappa Bosse! 

Svenska Missionskyrkan vidarebefodrade för två år sedan till mig förfrågan från systerkyrkan i Kongo om att hålla en kampanj i staden Kimpese. I februari var därför min pappa och jag där för planering och sedan nu här i början av månaden höll jag och  riksevangelist Carl-Olov Hultby själva kampanjen. 1700 personer sökte frälsning och ett 20 tal kunde vittna om helande! Pastorer och evangelister fick en riktig vitamin injektion och vill nu hålla fler kampanjer! Det är stort för mig att veta; min Morfar begärde i gödselstacken nånstans i slutet av -20talet, början på -30 talet av Herren att jag, bland andra barnbarn, skulle resa till Kongo med evangelium, och det uppfyldes i sådan grad under -80 och -90 talet, ja tom nu 2010, snart 100 år senare!!!! Sätt igång och be folk! Gud hör bön OCH HAN SVARAR! 

(på bilden ser du du min son Simon i Pauls famn, 1996. Ett halvår senare flyttade han hem till Jesus)

Det var även starkt att tänka på detta när jag för bara några veckor sedan på vår släktträff stod och förkunnade i ett kvällsmöte och hade alla 58 släktingar på  morfars sida samlade framför mig. ALLIHOPA… mostrar, morbröder, kusiner med ingifta och barnbarnsbarnen… har en tro på Gud och Jesus och har relation till en kristen församling! Det finns inte många sådana släktträffar idag i Sverige. Det fanns det inte heller på gammelmorfar Jannes tid…tänk vad en männsikas personliga beslut kan få betyda i några släktgenerationer framöver… vad prioriterar du och vad överför du till dina barn och barnbarn….? 

Farfar Bror satsade på Guds kraft till frälsning och helande genom kampanjer… 

På min pappas sida så rör vi oss fortfarande i Västergötland men längre söder ut ner mot Göteborgstrakterna. I den släkten var det mera industrisamhällena tex Tollered, som var det rådande på 1800 talets slut istället för lantbruk. Man arbetade och slet hos bruksspatron vid sin maskin och självförtroendet räckte knappt till att åka in till Göteborg, möjligtsvis Lerum eller Gråbo (vilka deppresiva namn -men positiva människor!)…och absolut inte Kongo!! Farfar Bror växte upp med sina 7 bröder, mamma Ida och pappa Karl-Oskar. I trakten slogs och söp man som bara den. Men så kom evangelisterna uppe ifrån bibelbältet och höll väckelsemöten i Skallsjö, Floda och Edsås. Några av farfars bröder och han själv blev gripna och gav sina liv till Jesus! Storebror Erland Karlsson blev själv en resande väckelseevangelist i Sverige. Det har varit intressant att få upptäcka hur jag i mina kampanjer ibland har fått gå i fotspåren på flera orter efter Erland. Gång på gång utbrister folk, Erland hade väckelse här på 50-talet! För farfar var  avgörelsen självklar. Så samma dag som han kom hem till farmor Rut och berättade att han blivit frälst, så sa han också till henne att nu får hon bara bli det med! Farmor blev senare frälst på ett tältmöte.  Men farfar kunde inte helt stå ut med det vanliga svenska församlingslivet med psalmsång och urtråkiga predikningar om medmänsklighet. Antingen skulle det var väckelsevindar, helanden och andens dop eller så skulle det vara profetiska utläggningar om Jesu återkomst, Israel och världsmissionens viktiga funktion i just detta! Då inte varje söndagsgudstjänst i de svenska församlingarna under en mansålder har helt den karaktären, så valde farfar helt sonika att hellre sitta hemma och läsa missionstidningar, höra på kristen country och evangelisters och bibellärares talkassetter istället för att följa med farmor på gudstjäntst! (Simon fiskar på bilden med farfar bror 2002. Ett år senare flyttade han hem till Jesus.)

Detta val gjorde trots allt att farfar blev otroligt slipad och spetsintresserad på just kampanjmission bland världens massor. Billy Graham, Peter Ljunggren, Aril Edvardsen, Reinhard Bonnke, Morris cerullo, Luis Palau…de hade alla var sin hundra lapp ifrån industriarbetarens plånbok! Det var farfar som prenumenerade på den norska missionsorganisationen Troens Bevis tidning, vilket gjorde att jag och Karin senare i 1992 gick deras bibelskola i Sarons dal! Där blev jag sen anställd som bibellärare och evangelist vid Aril Edvardsens sida till år 2000 då vi flyttade tillbaka till Sverige och startade Gå ut mission. Direkt från starten av Gå ut mission gick farfar i med full kraft och bar oss ekonomiskt med allt vad pensionen kunde frambära! Visst kunde man kritisera hans avsmak för det lokala församlingslivet…men all undervisning och Gudsmötena i bröderna Samuelsons sånger hade ändå lyckats förmedla en sådan grad av helgelse i min farfars liv att han direkt, ohämmat, utan förbehåll valde att ge allt stöd och support till en ung och i jämförelse mot dem han normalt stötade, oerfaren evangelist som tillika var hans eget barnbarn…. det är ganska få trogna församlingsmedlemmar som kan uppvisa sådan grad av förtroende…under mina 22 år som förkunnare har jag tyvärr mött mycket mera av förbehåll, hämningar, rädsla, försiktighet, fördommar och bortförklaringar till att stödja världsmission, mirakler och stora kampanjer. Mina föräldrar. Mina syskon och deras familjer. Min Farbror och hans barn, mina kusiner, stöttar hängivet Gå ut mission. Det är absolut inte en självklarhet. Men jag är så djupt tacksam och berörd av det faktum att farfars självklara tro på evangelistens tjänst har överförts även på hans barn och barnbarn. 

Församlingsplantering, mission och evangeliets förkunnelse med efterföljande tecken och under…det jag och Gå ut mission pysslar med… ja, som du förstår; “-det ligger i släkten!”

Min käre bror, vän, evangelistkollega Per Hall dog för några veckor sedan i Finland. Jag samtalade närmare en timme med hans hustru Maija och även lite med de två små döttrarna Wilma och Ninni. Per signade ner i bassängen när han hade sin veckoliga motions gympa. Det kan ha varit hjärtat som stannade. Personal försökte med återupplivning men Per gick rätt hem till Jesus….

Jag träffade Per första gången 1998 när han var ungdomsledare i Filadelfia i Helsingfors. Jag hade några möten där jag talade för mission och Per blev gripen. Sedan kallade han Karin och mig åter till en konferens som han arrangerade under namnet “Action 2000″. Många av Gå ut missions kontaker i Finland härstammar på ett eller annat sätt till den konferensen. Per var en av de första från Finland som blev med mig ut på kampanjer i Indien. Han såg mig som sin mentor på just det här med att satsa för att de onådda skulle få höra evangeliet om Jesus. Per var även med mig senare på vår första resa till de församlingsplanterande bröderna i Pakistan. På bilden ser du när Per och jag besökte ett murstensbruk i centrala Pakistan där tusentals slavar bodde och arbetade. Utifrån det besöket startades en skola upp för slavbarnen som idag ger dem utbildning och möjlighet till att bryta den 300 åriga förbannelsen, slaveriet. När senare Per blev pastor i Borgå Pingstförsamling bodde jag vid en veckas kampanj hemma hos honom och Maija. Vi promenerade och pratade mycket. Per gick med i ACE och det fick stor betydelse för honom. Genom ACE höll han flera kampanjer i bl a Burkina Fasho. Pastorstjänsterna avlöste varandra och evangelisten i Per tog över mer och mer. Han blev rastlös över att inte nå ut på riktigt bland de ofrälsta. Han reste därför de två sista åren på fria kallelser och levde i tro….hans ministry hittar du några dagar till på: www.perhall.org 

Pers vittnesbörd om hur han som svensk KD politiker blev frälst genom att sätta sig felaktigt på Stanley Sjöbergs stol i Centrumkyrkan Sundbyberg finns med i min evangelisations bok:Förvandlingen. Här kan du läsa det komiska och fantastiska vittnesbördet http://www.forvandlingen.com/startsida.htm

Per och jag hade samma humor. Han kunde få mig att skratta som ingen annan. Vi är båda uppvuxna med viss relation till gamla svenska komiker pga våra pappors intressen….ibland satt vi bägge två, rätt så överviktiga, helt utslitna på en flygplats i Asien, efter en härlig kampanj och väntade på flyget hem. Plötsligt började någonav oss sjunga några ord på en Povel Ramel sång….och den andre fortsatte direkt med att fullföra strofen och så tjöt vi av skratt så tårarna rann…..eller samtalade ingående om våra fruars speciella egenskaper….

Det känns så tungt att tänka på hur Maija nu ska orka uppfostra sina två döttrar utan Per vid sin sida… Hon bor dock nära sina föräldrar i Harjavalta. Maija visade prov på en sund distans när hon ändå kunde konkludera med att Per fick en positiv sista tid. Han levde nämligen för kampanjerna som allt mer började avlösa varandra, en efter en…. Nätverket ACE var “hans familj”. …Understöd började komma in till hans ministry….. Han hade fått till att börja gå ned i vikt….. Han började för första gången i livet att lyckas med studier, i höstas var han bäst i finska klassen han gick i och hans ständiga devis som han alltid citerade var mer trovärdig en nånsin: “-Löfte om liv!” Om man tänker på hur motigt det är att driva kampanjmission utifrån Norden i vår tid och hur lång tid det tar att hitta understödjare som känner förtroende för den här typen av tjänst som jag fick vara med och föra in Per i, så vill jag påstå följande ….

Finland har förlorat sin absolut modigaste och envisaste evangelist! En själavinnare bland de riktigt onådda och fattiga folken på jorden. På de 10-15 kampanjer som Per Hall hållit i Afrika och Asien har tio tusentals människor tagit emot Jesus som sin frälsare….det är den krona Per fick bära med sig in i himlens tronssal och överräcka till Jesus Kristus för några sdagar sedan. Per begravs nu på fredag den 26 februari. 

 Guds frid över Per Halls ljusa minne.

Jag har på den här bloggen tidigare skrivit om storheter i Guds rike som har fått gå hem, som har dött. Aril Edvardsen och Wynne Lewis. Men det känns stort just nu att likvärdigt få ägna den här måndens blogg inlägg åt den för männsikor och kristenheten i stort kanske något “mindre” och okände evangelisten Per Hall…..han är verkligen värd det. Utifrån det pund Per fick att förvalta, så uträttade han stor dåd. Aril brukade alltid svara jornalister som frågade honom om varför just han hade en sådan framgång? “-Det vet jeg ikke hvorfor, men jeg vet at jeg har fått en talent (pundet) som eg må forvalte akkurat som alle andre, hvis jeg ikke gjør det…er jeg like fortapt som den som ikke gjort noe!”

Oj, vad Per skrattar i himlen nu för att jag kallade honom “mindre”…

Döden kommer så definitivt och brutalt. Min dotters klasskompis; pappa dog precis före helgen. Min son Lukas har en klasskompis, vars mamma också dog i förra veckan. Det går så fort. På ett ögonblick, och så finns de inte längre där. Dessa glada bekanta ansikten som man bara tycker skulle vara där jämt. Egentligen består våra liv av just en massa ögonblick…eller kanske söker jag efter uttrycket “moments” som man säger på engelska. I ett av dessa ögonblick, i ett enda moments, så tar livet slut.

Gud låt de ögonblick som jag har kvar på den här planeten få vara välsignade av dig, fyllda av din nåd.

/Rickard Lundgren

-Nej, Rickard, oavsätt hur snäll och ödmjuk du försöker låta, så ser man ändå i dina ögon och hör på din röst vad du egentligen vill! Citat; min hustru, Karin.

Ögonen är själens spegel….en gammal schlager går: “de é inte lätt att vá ödmjuk… Jag är ju nästan konstant glad…men ALDRIG mätt! Aldrig nöjd! Aldrig i mål! Aldrig framme! Aldrig färdig! INTE ENS I NÄRHETEN AV DRÖMBILDEN JAG BÄR I MITT INRE!!! Tänk dig att gå och lägga sig och sova med en sån vid din sida varje kväll!?!?!

 

Jag är nog ganska engagerad och känner ofta ett stort engagemang…hur blir man kvitt sånt!?

 

Engagemang…betyder enligt svenska akademins ordlista att: inblanda sig i, få med sig i, vara verksam i, ge lön till… En duktig svensk fängelsedirektör sa en gång när han hade samtalat med mig att: -Hade inte Jesus fått tag i dig Rickard, så hade du definitivt varit en rejält duktig maffiaskurk och som jag då hade haft ett nästan identiskt samtal med, som nu…fast inne i din cell på anstalten – för du har definitvt ett underskott av dopamin i din hjärna!

 

Jag uppskattar engagerade människor! Kanske är det därför jag tycker så mycket om musikaler? I en musikal sjunger alla för full hals! Du hör lätt att Helena Sjöholm och Tommy Körberg är födda på en musikalscen. De lägger ned hela själen i varje ton och ord….varenda en av de andra svenska artisterna låter hur slätstrukna som helst i jämförelse!

 

Engagemang KRÄVS när man planterara församlingar och driver världsmission. Jag är så tacksam till Gud för engagerade medarbetare i Söderköping, Ekängen, Eskilstuna och Katrineholm. Jag är så tacksam för Gå ut missions evangelister som med ett ENORMT engagemang kastar sig ut till de fattigaste, sjukaste, ledsamaste och farligaste människorna i världen…månad efter månad!

 

Just nu är det mycket engagemang i Gå ut mission….Jonas Andersson är redo för att bara om några dagar dra ned till guinea med evangelium om Jesus! Samtidigt drar Andreas Cucca idag med team till Bangladesh….vilket engagemang! Vår bibelskola, Pionjär har 8 engagerade elever! I nästa vecka håller Gabriel och Maria en kampanj i Eskilstuna! Mikael Hallenius predikar och Tim Tödt från Linköping leder lovsången med sitt band. Gabriel har valt att inta kafeét “Underhund” i stadsdelen Nyfors som tar 200 människor…vilket engagemang! I Katrineholm kör Henrik Thornell “After work” vilket innebär att man går direkt från arbetet till kyrkan för att få sig en sopplunch, ha gemenskap och prata mitt i allas våra stressade tillvaro….vilket engagemang! I Ekängen/Linköping har min kärngrupp valt att dra igång tonårscell, Lucia firande för stadsdelen i skolans matsal, julmarknad, kvinnofrukostar och på förra veckans bönevandring var det 13 st som slöt upp och gick runt en hel kväll och bad för varje hem…vilket engagemang! I Söderköping höll Andreas och Linnea 

Holm just sitt första officiella utåtriktade möte för deras församling “LIfechurch”, på en pizzeria där ett 20 tal deltog i mötet och övriga 15 lyssnade mellan kebab och vesuvio…de hade även en ganska engagerad predikant, se bilden! SJälv lade jag upp den här bloggen från Norge där jag är ENGAGERAD i en kampanj över två veckor.

 

Sommaren har varit mycket god för familjen.

 Vi har fått vara i en stuga i Halmstad och hade underbara dagar i Kattegatts vågor

. Gårdssemester med släkten på östkusten har blivit en fin tradition. Jag är så stolt över var och en på den här bilden att det finns inte ord! Deras personligheter, deras tjänst och gåvor är värda varsin 55 min predikan! (OBS-Vi är faktiskt så här glada på riktigt-bilden ej retuscherad!) Massa spontana stopp och kvällsdopp i skogssjöar, Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern, kanonen och höjdskräcken på Liseberg(Lukas fick förtur till alla atttraktioner samt mamma Karin!) Vänner från Norge på besök, Boda borg en regning sommardag, heldag i en sjö i Närke – sittandes i en gummiring efter en motorbåt med missionärena Theresa och Mikael Boman och deras familj bakom ratten. Pay and play golf har det oxå blivit lite här och där. Här är det Lukas som brassar på en Eagle på Vildshärads Golfbana… ja….livet är härligt och familjen är fantastisk! Mina bästa och varmaste minnen genom livet kommer att vara sådana här episoder med min familj. 

Men nu är hösten här! Då är det skördetid. Igår körde vi “shakin the trea”

 med äppleträdena och gjorde därefter 10 liter äpplemos. Trots att grannarna klagar över att de inte fått någon frukt i år, så har vi så mycket att gräsklipparen sladdar fram! Roligt att göra lite husmanskost tillsammans med barnen. De är helt förundrade över att se hushållsmaskinen/assistenten komma fram. Men efter tre timmar var det ganska kladdigt överallt.

Sen har vi ju skördetid på de här röda krabaterna…. det var lite dåligare med dem i år, men stora är dom! En kräftskiva har vi redan haft och en till blir det kanske… märklig måltid egentligen… hattar och gilanger… jag tycker det mesta i Afrika, Asien och arabvärlden har logiska förklaringar, om man inte tänker fyrkantigt svenskt alltså! Men hattar och gilanger, haklappar och ljus som ser ut som små slamkrypande kannibaler… ja det är inte lika lätt att hitta logiken i det! Men trevligt är det!

Skördetid ja…. i församlingen här i Katrineholm har vi fått Henrik Thornell som ny föreståndare. Det är spännande och inspirerande att få lyssna till hur han vill börja nå ut till icke troende människor i vår stad. Pionjär kursen har startat den här veckan och jag har väldigt mycket att göra från att spackla, snickra, el-koppla och administrera listor folkhögskolestudierna och mitt i alltihopa så är detta förverkligandet av en vision jag fick en natt som 15 åring i Boxholms värsta gamla nedlagda industrilokal Martinen (smältverk); att driva en bibelskola med pionjärer! 24 år har det tagit, men nu händer det! 8 elever fick vi på vårt första år och samarbetet med Team med Uppdrag känns jättebra! Här i Katrineholm är en av eleverna utplacera som medarbetare i församlingen. I Eskilstuna hos Gabriel och Maria Blad är två elever utplacerade. Två andra elever finns med mig nede i Linköping/Ekängen och tre elever finns vid Linnea och Andreas Holms sida i Söderköping! Amen – nu skördar vi!

Det har varit väldigt spännande att under veckan som gick få följa Gå ut missions kampanj i Saitnagar, Pakistan. Trots förföljelse och tom en massaker av flera kristna som vi kände i missionen, så har nu våra evangelister: Andreas Cucca och Johnny Pettersen genomfört en kanon kampanj där 2000 människor har skördats in för evigheten! Halleluja! Kolla Gå ut missions kampanj blogg för massa häftiga, färska bilder med svenska evangelister i fullt ös bland 4500 pakistanier!

Så är det nu dags för Gå ut missions årliga konferens: EQUIP! 11-13 september är vi i Vargön vid Vänerns strand. DU KOMMER VÄL !?! EFK församlingen Salem står som värd och vi tror att det blir riktigt goda möten där GUM atmosfären inför sig med mycket glädje, kallesemedvetenhet, nöd för de onådda, frälsning och helanden! Nancy och Per-Olof Eurell kommer att vara med och utrusta genom sina spännande och starka upplevelser genom livet med Herren och inte minst från allt det Gud låtit dem få bli en del av uppe i Märsta, där pingstförsamlingen faktiskt har fått döpa 300 personer under de sista 10 åren! Skörd i Sverige!!!

Så ligger jag nu i min älskade hängmatta. Det är 24 grader varmt på kvällen. Luften står stilla. Näktergalen har redan börjat så smått att göra sina speciella läten även om solen inte gått ned. I kväll kommer han nog hålla en våldsam serenad för att vi ska förstå attt det är sommar! Vid ca kl. 23.45 kommer jag att vråla ut genom sovrumsfönstret: -Håll tyst Nattgalning!!!

Jag skriver alltså den här bloggen, behgaligt bakåtlutad i hängmattan

med hjälp av min batteridrivna, bärbara dator med trådlös uppkoppling mot bredbandet inne i huset. 13 % mottagning räcker! Skulle det inte göra det så kopplar jag bara in mitt mobila internetsurf i USB íngången, pling-plong så har jag 7,5 MB úppkoppling var jag än är, nästan….I min ficka ligger min batteridrivna mobiltelefon som om den ringer, vilket den gör ungefår 20-30 gånger per dag…..kopplar upp ett samtal med allt från en infödd evangelist i centrala pakistan, eller en av Gå ut missions utsända evangelister på kampanj i västafrika som behöver mer förbönsstöd för att tackla regn eller fanatiskt motstånd, eller så kan det vara ett trossyskon någonstans i landet som söker hopp och mening med tillvaron genom att bolla frågor med en predikant. Men det kan också vara en telefonförsäljare som absolut menar att om inte jag byter abonnemang så är jag en av jordens mest misslyckade skapelser som inte förstår mitt eget bästa! Eller så är det min Simon eller min Hanna som den här sommaren går från EFS läger på Timmernabben till kristna konferenser till sommarjobb på gården hemma hos morfar….och därför har mycket att berätta för sin pappa.

Teknikens under! Jag är trådlös…..! Undrar hur Paulus hade hanterat den möjligheten? Hade han legat i hängmattan och bloggat, eller hade han missionerat hela den nu kända världen!? What ever – Gud har inte skickat några maskar i björkstammen som håller uppe min hängmatta, ännu(!), så jag prisar honom för livet och bloggar vidar -utan fördömmelse!

När jag nu ska ha semster om nån vecka så är det kanske just för att slippa den här trådlösa möjligheten att alltid kunna jobba, kontaktas, processa, bearbeta, bevaka, besvara, förmedla….Tänk att få några dagar nu under semstern där den inre uppkopplingen får komma till lite mer, just därför att mina normala trådlösa arbetsredskap lämnas kvar hemma. Jag tänker på den Helige Ande som bor inne i oss genom vår tro på Jesus Kristus. Men jämförelsen/bilden funkar inte helt ut….för genom min trådlösa dator kan jag nå servrar med en massa information, bilder, musik och filmer. Genom den Helige Ande så har jag också förvisso kontakt med en annan värld med information, syner och uppenbarelser – den himmelska världen. Men samtidigt så ÄR den Helige Ande i mig , en del av Gud Själv! I allafall en tredje del! Så när Han är i mig så behövs det egentlgien ingen uppkoppling, downloading eller streaming! HAN ÄR REDAN DÄR – I MIG!! JAG SA: I MIG! Det är ju inte klokt! Kraften finns där! Inne i lilla mig! Guds kraft! Wow! Men så släpp ut den då! Använd den!

Under våren har jag fått undervisa Norska missionsförbundets pastorer om just detta. Det small till med förnyelse i pastorena för både församlingsplantering och väckelsekampanjer! I påskas talade jag några dagar på Nytt Liv konferensen som EFS, Johanneskyrkan har på Gullbrannagården. Det var mycket folk och det small till även där med mirakler/helanden och tom frälsning! Nu i midsommar besökte jag och familjen Ralingsåsgården där jag talade under tre möten. Människor sökte frälsning, blev helade och förnyade! Kraften är där – igen och igen!För att inte tala om landsbyn Bollavpur i Bangladesh som jag och mitt team besökte i början av Maj. Av landsbyns 5000 invånarna så kom 3600 på våra möten och 2827 av dem fyllde i kortet som frälsningssökande, blinda fick syn, döva hörde och lama börjar gå!

Jag ligger här i min hängmatta och inser än en gång att alla dessa tusentals svenskar, norrmän och bengaler, som jag mött under bara den här våren, och som funnit tröst, helande och frälsning i budskapet som predikats…. de har verkligen blivit betjänade och hjälpta vidare i livet, endast genom och tack vare; Guds enorma nåd gentemot dem och gentemot mig! Jag menar, -vad har jag att komma med egentligen om man tänker på alla de behov som finns representerade när man ska preidka i konferenser och i en kampanj? Förväntan till Gud och till talaren är helt extrem….vilken skillnad kan jag, lilla pojken, egentligen utgöra i mig själv…ingenting! Men Guds nåd….wow, det är grejer det! Den gör hela skillnaden! Den gör allt som behövs! Här snakckar vi inte om lite tekniska prylar med trådlös uppkoppling! Nej Guds nåd är en kraft som genom den Helige Ande finns I OSS! Själva motorn, eller generatorn som producerar energin/kraften finns med oss! Utan batterier! Utan abonnemang! Utan sändare, master och antennförstärkare! Utan satelitter! Utan mänskliga lösningar! Bara rå, Guddomlig kraft, inneboende i oss – snacka om evighetsmaskin!

Stilla väcks det parallellt med tacksamheten i mitt hjärta en Gudsfruktan…måtte jag alltid få tjäna Honom. Något rikare finns inte. Måtte jag alltid få betjäna människor med detta fantastiska: Guds nåd! Något vackrare finns inte. Måtte jag alltid göra det utifrån och med den inneboende kraften. Inte utifrån min teologi. Min humor. Mina erfarenheter eller ens utifrån min tjänst. Bara utifrån Hans nåd. Det kan vi be Gud om, tillsammans du och jag…

Ser föresten här i hängmattan att jag har en tråd lös i mina byxor….nu hänger alltså allt på en enda tråd, kan man säga! Tacka vet jag Guds kraft jämfört med “wireless!” Det är detta som jag och mina kolllegor i Gå ut mission får chansen att ge vidare, fokusera på och träna upp unga människor i, när vi om 6 veckor startar upp folkhögskoleutbildningen Pionjär här i Katrineholm! 9 underbara elever som jag redan är överförtjust i har sökt+antagits och tillsammans ska vi missionera världen och plantera församlingar i Sverige! Du….fortfarande finns det några få platser kvar om du är mellan 18 och 28 år och vill utveckla pionjären i dig! Kanske du också har några lösa trådar i ditt Guds liv som behöver komma på plats !? Sök nu!!!

Önskar dig en riktigt god och välsignad semester!
/Rickard Lundgren

…sjöng vår älskade broder från Norge och vann hela eurovisionsfestivalen! Det ska till en norrman för att sjunga den textraden och samtidigt se så trovärdig ut…den kommentaren kan du nog grubbla över vad jag menar med en stund…men för att komplicera det mera så kom ihåg att jag efter att ha bott i Norge nästan 8 år har fått en norsk själ och skulle gladeligen flytta dit igen bums, om Herren tillåter!

Här hemma har vi firat Karins 40 års dag! Dagarnna innan kämpade vi med tomten och huset. Svärfar och svärmor gjorde underverk hos oss. Lantbrukare är enorma på det mesta som har med hus och hem att göra! 58 gäster kom på Kristi himmelsfärdsdagen till oss och firade Karin. Det var släkt, vänner, grannar och församlingsmedlemmar,se bild nedan.

JÄTTEKUL! Regnet höll sig undan och Karin bjöd på buffe med kallskuret och olika sallader. Jag och barnen hade vårt första framträdande som rock band och sjöng en sång för mamma Karin! Jag och Lukas på elgitarr och sång, Hanna på synt och Simon på trummor! Det svängde!

 

Idag har jag och barnen + en av deras kamrater varit och fiskat strömming i Bråviken. Det nappade på nästan varje kast så här har rensats mycket fisk ikväll! Helmysigt att få stå med exalterade barn i försommarsolen och se hur de med 5 krokars häcklor “håvade” upp 5 strömmingar per kast! Jag mindes hur min pappa och min farfar tog med mig som ung tonåring till just dessa platser vid östersjön utnför Norrköping. Nu stod jag där med mina egna barn och lärde dem just de samma knepen som mina farföräldrar lärde mig….att häckla strömming är nämligen en konst. Men det går att lära sig och ddå får man mycket fisk. Det har att göra med hur långt man kastar ut. Hur länge man låter linan sjunka. Hur man vevar in och hur man till sist bärgar fisken över klippkanten. Får mig att tänka på att faktiskt är det lite samma sak med själavinnande. Jesus sa: -Jag ska göra er till människofiskare! Det är något vi alla behöver lära oss. Samtidigt är det något Jesus gör. Han gör oss till människofiskare. Halleluja!

På bilden sitter vi här hemma i kvällssolen och äter nystekt strömming med potatismos. I dont care if I loose my mind cause I´m in love….in my family!

Sport, idrott och tävlingar spelar en stor roll i svenskarnas liv. Jag vet inte helt varför men för min del under ungdomstiden så räddade nog “musiken mig från idrotten”. Tja, lite rör jag väl på mig nu för tiden. Jag simmar 1 km i veckan och har de senaste 8 månaderna faktiskt gått ned 12 kilo. Målet är att under 24 månader gå ned 25 kilo. Tänk så glada mina knän och mitt hjärta kommer att bli då! När jag tar min veckoliga simtur så gör jag det tillsammans med ett gäng herrar i 70-80 års åldern. Dessa herrar har min stora fascination och respekt. De har jobbat hela sina liv i vår sosse röda kommun på de olika tung industrierna här i stan. De har varit tuffa och nonchalanta mot varandra. De har slagits. De har haft fasader och varit osäkra gentemot varandra. De har kännt sig utfrysta och ensamma mer än en gång. Ångest och fruktan har tärt hårt på deras själar i många decennier. Dåligt samvete och tillkorta kommanden gentemot sina medmänniskor och egna barn är det enda minnet av ett liv på jorden. Men nu när de är änklingar och har drabbats av stroke, parkinsons, prostata cancer och hjärtflimmer så knyts de till varandra på ett förunderligt sätt. När jag lyssnar till deras berättelser i bastun så förundras jag över vad tidens tand och livet har gjort med dem. Det är helt fantastiskt att se hur dessa män, på skakande och stapplande ben, och ibland utan att kunna prata med sina av hjärnblödningarna, snedvridna ansikten, ändå hjälper varandra med att skrubba ryggen med badborstarna eller knyter varandras skor! Jag beundrar dem! De är mina idoler! De gör det som Jesus gjorde med sina vänner men som vi i kyrkan inte förmår oss att göra. De tvättar fötterna på varandra! Störst är den som betjänar mest! Prövelserna, motgångarna och sjukdomarna i dessa herrars liv har gett dem en viss seger över stoltheten, hårdheten och egoismen. Ödmjukhet och tacksamhet har flyttat in och de är glada över att få hjälpa varandra och för att få ta emot hjälp – flera gånger har mina ögon fyllts med tårar när jag sett det! Sen är det ju så att dessa gentlemän har ännu inte fått del i den verkliga och den viktiga segern – frälsning…så snälla bed med mig för deras själar…

Sport är nog inte min starka sida nej….Ja, jag tycker i och för sig om att åka skidor och att köra skoter. 

Men det får nog mera ses som ett nöje än en idrott för det sker bara nån gång om året. I februari var familjen med familjen Anna och Henrik Thornell i Idre en vecka! Massa lössnö! Backen Chocken var preparerad! Två stavar rök även när jag klantade mig!
Slutspel i hockey är också spännande. Eftersom jag ofta sitter i bilen sent om kvällarna på väg hem från något möte i en kyrka så hör jag ibland matcherna på bilradion. Jag är då glad för att min pappa lärde mig hur man lyssnar på hockey referat på radion – det är en konst att kunna följa med och det tränar upp din inlevelse förmåga! Pappa brukade när jag var liten skruva av ljudet på TV:en och istället ta in radion i tv-rummet så vi kunde se på tv:en, men höra referatet från radion! Det blir mycket mera klös i matchen så! Efteråt brukade vi sätta oss vid hockey spelet – först till 5 mål vann! Vilka minnen! Men helst ska ju hockey upplevas på plats i en ishall så att man hör skridskoskären och spelarnas rop till varandra. För att inte tala om upplevelsen att känna hejar-klackens engagemang i slutminuterna. När 5-10.000 svenskar suckar: “-nej!” eller vrålar: “-ja!” då känner man som resande predikant i Sverige att man någonstans får kontakt med något av den svenska folksjälen.

Men just detta förbryllar mig en del också…. Varifrån kommer vårt folks oerhörda engagemang för ett lags seger, eller bara en enda människas kamp för en medalj eller segerkrans? Vad är det som gör att man vill ha tävling i allting, ja tom i musik? Hela Sverige står still under melodifestivalernas olika kvaliciferingar eller Idol finaler! Det tävlas med körer, danser, talanger, trollerier och komik. Det tävlas om att bo på öde öar eller att klättra på hala gummi bollar! Ser vi så mycket upp till dem som är starka och talangfulla att deras segrar liksom blir vår? Känner vi oss så mycket som förlorare i vår vardag? Man lurar ju sig själv rejält om man låter sig tro att idolernas segrar är vår seger. Det är ju bara en eufori som går ur efter 10 minuter. För det var ju egentligen inte vi själva som vann…egentligen. Hela Sverige jublade och var stolta varje gång Björn Borg eller Ingemar Stenmark vann på -80 talet men när de plötsligt var rika och flyttade till Monaco med sina pengar för att inte betala skatt, blev vi arga på dem och tyckte de var illojala. Allt de gjorde var att stryka under att de var de som segrade inte vi. När Annika Sörenstam vinner Golf turneringar borte i USA vill vi att det ska heta att Sverige vann, men när hon inte kommer hem till lilla Sverige för att ställa upp och tävla om vem som ska vinna Jerring priset, pga att hon egentligen struntar blankt i vad det svenska folket anser om henne, så blir vi sura på henne och tycker att hon blivit för amerikansk…

Men kära Sverige, i Kristus ligger din seger! I Honom är vi alla som blivit Guds barn – segrare! Hans seger på korset är min personliga seger som gör att jag aldrig kommer att dö utan leva för evigt! Den segern gör att jag har den Helige Ande boendes i mig som ger mig Guddomlig styrka, uppenbarelse och kärlek! Min seger genom Jesu verk på korset gör att jag har besegrat djävulen (1 Jon 2:14) Jag brukar påminna honom om det genom att plantera församlingr, hålla korståg bland onådda folk, predika om Jesus, älska mina medmänniskor och förlåta mina fiender! Korset är min segersymbol! Det har märkt mig och hela mitt liv. Tack vare korset går jag i segerståg varje dag tills jag går in i segersjublet som alla de heliga och änglarna stämmer upp i tronssalen hemma hos Konungars Konung, Jesus! Det är ingen kortvarig eufori.

Denna kontrast gör att det för mig mig faktiskt känns lite tunt och mesigt att direkt efter en Gudstjänst där Gud har berört och helat människo börja prata om FBK eller HV som svenska segrare. Om BWO eller Dawnfiner sjunger bäst låt. Dagens fråga: Varför verkar idrottens segrar ha starkare attraktion på även oss troende och engagera oss mer än den seger vi alla har i Jesus? Det svenska folket håller på att gå förlorade runt oss allihop! De enda svenska segrare som egentligen finns i det här landet är endast de som har fått sitt namn i Livets bok! Sången lyder så rätt: “Vi har härlig seger, vi har härlig seger, seger i Jesu namn! Alla onda andar, alla onda andar, vika i Jesu namn! Vem kan Jesu kraft förstå? Jesu kärlek likaså? Uti namnet Jesus, Jesus, seger i Jesu namn!” Ooh, vad jag längtar efter att få se svenska kristna välla ut efter en Gudstjänst i en kyrka, viftandes med halsdukar och flaggor, skrålandes, riktigt urfalskt denna sång! På vägen hem kör de med nedvevade rutor och hänger ut med överkroppen ur sina 740, gör V-tecken och sjunger: ” Seger, seger, härlig blodköpt seger. Seger, seger, seger alla dar!”

 

På bilden ser du en riktig seger. Det är bara en av de 60 församlingar som har startats efter Gå ut missions kampanjer i det av häxkraft förbannade landet Benin i västAfrika!

Vilken seger! Den kan jag prata med dig om tills imorgon bitti! Medecinmän och vodoo folk gick emot oss med alla djävulens krafter – Men JESUS VINNER JÄMT!

God påsk! /Rickard Lundgren

Vår vän och gode broder, apostel Wynne Lewis dog, av att hjärtat stannade, för en vecka sedan på vägen hem från Frankrike där han och Colin Dye har startat en församlingsplanteringsrörelse…
Tänk att vi i Gå ut mission fick ta del i denna apostels helt igenom vitala själ och tanke under vår konferens 5-fold i Bergstena 2007! På bilden ser du Wynne i full action i tältet vi hade mötena i. Aldrig har jag varit med om att någon, någonsin gett den äldre svenska generationen en sådan utskällning och order om uppsträckning som den 74 åriga Wynne gjorde. Wynne skrek åt 60, 70 åringarna: -Sluta gnälla och gör nån nytta annars kan ni lika väl gå till himlen så vi slipper se er! (Käre Jesus – apostlar är en egen sort!)

Wynne coachade och inspirerade mig och Jonas personligen som knappast någon annan kommer att kunna göra under resterande tid av vår livstid. För mannen tjänade Jesus under 50 år och fick bl a stå i en tillväxt av Kenington Temple i London under endast 8 år från 500 till 5000 medlemmar och var initiativtagaren och samfundsledaren för Elimchurches när de planterade 350 församlingar i England, VARAV HAN SJÄLV, PERSONLIGEN, STARTADE 80 AV DEM!

Wynne visade till vår häpnad, utan några förbehåll under konferensen 2007 i Bergstena stor förtjusning och tro för Gå ut missions anda och orsak till existens. Han sa att han genom mötet med oss fick tillbaka den tro för Sverige som han hade förlorat på -80 talet….Bibeln lär oss att falska apostlar känns igen på att de verkar för egen ekonomisk vinning och egna syften. Wynne Lewis ville inte ha någon ersättning för vare sig sina möten eller flyget till Sverige…var han en okänd nybörjare? Nej, mannen har vid 5 tillfällen under sitt liv predikat för över en million människor samtidigt.

Jag skulle just kontakta Wynne för vi funderade på att ha honom på ACE konferensen i september. Nu spelar han istället pingis med Jesus i himlen. (ni minns väl evangelisationsmetoden han använde i London? “Just download the heavenly file!”) Ett favorituttryck från Wynne som han lärde mig på Reinhard Bonnkes Fire konferens i Birmingham 1998 var: “Vi har inte råd att INTE anställa en evangelist!”

Frid över ännu en tjänstegåvas ljusa och starka minne.
/Rickard Lundgren

För mer information:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=166478

http://www.elim.org.uk/elim_members/articles.asp?ArticleCode=ART00788

http://www.cheltenhamelim.org/cms/index.php?option=com_content&task=view&id=194&Itemid=52

Tänkte jag ville dela en sida av mitt liv som tar ganska mycket av mitt engagemang, min tid, en del pengar och orskar en hel del av de känslor man får bearbeta. Vår 7-åriga son Lukas föddes med diagnosen: Downs syndrom. Enligt läkarna är detta en sjukdom. Den gör att han har ett förståndshandikapp. Han kan inte förstå, dra slutsatser och fungera som andra friska 7-åringar gör. Han kan tex inte tala. Han har en kropp och ett ansikte med det klassiska downs utseendet, som för några decennier kallades för “mongolism”. Lukas har ett hjärtfel som under hans första år klassades som allvarligt och hålls under regelbunden uppsikt. De första tre åren hade han inget vidare immunförsvar utan var nästan jämnt kraftigt förkyld, febrig och höll ibland på att “drunkna” i sitt eget slem på nätterna. I en stor psykiatrisk utredning av Lukas har man ifrågasatt om han inte är/eller har autistiska drag då han har ett tvångsbeetende runt mat(han hatar att äta!) och för övrigt älskar att rada upp leksaksbilar, klossar och tändstickor efter varandra i timmar, och blir ibland mycket stressad av folksamlingar som tex att gå i kyrkan. Utredningen visar att han har en en två årings intelligens, trots att han är 7.
Min lille son är även glutenallergiker, plattfot, har magkatarr och är rätt så svagsynt! Ibland känns det relevant att citera skriftens ord om Jesus: “Han var en man väl förtrogen med sjukdom…”

Men det var de negativa sidorna av vad Lukas har…För han har också en livsglädje som är enastående. En påhittighet och leklust som vida överträffar hans syskon! Han är stark som en oxe och klättrar till toppen av en gran eller ett hustak på nån minut..(problemet är att få ner honom.)Han har en profetisk gåva i att kunna pejla in hur människor har det och vilket behov de har själsligt sett. Han kan välja ut någon människa i olika sammanhang för att sedan ge enbart denne person extra uppmärksamhet, närhet, ryggmassage, kramar/pussar. Ofta har det varit någon som verkligen just då behövt lite extra kärlek och omsorg. Det ni, 7-åringar där ute i landet, det får ni svårt att slå!

När Lukas föddes och vi insåg att han hade Downs syndrom så blev vi chockade, knäckta, arga och förtvivlade. Jag grät och grät. Jag vandrade omkring med det lilla nyfödda barnet i mina armar på sjukhuset. Han var så liten och hjälplös. Hans framtid var så oförutsägbar och förekom meningslös för mig som är en “do;er” (görare). Många tankar och känslor rusade genom mig. Vad har Lukas egentligen för framtid – allt är ju fel på honom? Kommer han att ta en utbildning och någonsin “bli något”? Kommer han att få en livspartner? Blir olika vårdinstutioner och gruppboende min sons egentliga värld och hem? Kommer han att vara deprimerad, innestängd och allmänt svår? Kommer han att kunna uppskatta någonting i livet som jag och hans syskon gör? Kommer han bli utstött, retad och isolerad? Vad kommer hans syskon att känna – “dom med en handikappad bror”…typ!? Kommer han kunna skada någon utan att mena det? Är han ett problem som helst ska forskas bort? Hur tidigt kommer han att dö? Inget av det jag har gjort de sista 22 åren i ett 40-tal länder kommer Lukas att göra? Han kan ju inte ens gå på en buss själv.

Mitt i floden av oro och bekymmer så nådde Gud in med en underbar sanning i mitt hjärta: -Himmelriket tillhör sådana som de! Jag fattade direkt vad Gud menade. Lukas har privilegiet att få vara barn hela livet! Barnen är räddade för evigheten! De har inte förnekat eller kännt någon skam för Gud och Hans rike. Korset frälser dem. Men alla barn måste en dag, när deras medvetande stiger om deras omvärld och de allt mer börjar ta egna beslut och är ansvariga för sina handlingar, ta ett eget beslut för Jesus som sin frälsare. Ingen förälder kan vara säker på hur ens barn kommer att välja, oavsätt hur mycket bibel, bön och andligt liv man har försökt överföra under uppväxten. Det ser vi i våra kyrkor när vi tittar på de 7 tomma bänkraderna längst fram. Men Lukas är bärgad! Han är frälst och kommer så förbli utifrån denna enkla sanning att han är ett barn hela sitt liv!

Min son är handikappad. Han är svag. Hans svaghet påverkar mitt liv. Han försvagar Rickard Lundgrens liv. Jag hinner inte som jag borde. Jag orkar inte som jag borde. Jag kan inte göra så mycket som jag vill och kan göra….Lukas behöver mig. Inte som världsevangelist med 15.000 nyfrälsta muslimer i handbagaget eller aposteln med lyckade församlingsplanteringar i fosterlandet. Nej Lukas behöver sin “ba ba” för att brottas. För att kramas. För att tillsammans prata med varje vattenpöl och pinne på vägen till dagis. För att se på samma gamla utslitna VHS barnfilm tillsammans med för 849 gången. För att städa rent från kiss och bajs som har kletats ut överallt kl. 05.10 på morgonen. För att finnas där med en lång stor kram när tårarna rinner nedför den lille pojkens kinder då ingen förstår vad han vill säga med sitt: -määäeh! -määäeh! -määäeh!….Förresten är jag ju väldigt priviligerad i familjen då “ba ba” är ett av de 5 ord som Lukas säger.

Lukas andra namn är: Emmanuel, vilket betyder: Gud med oss!Lukas har gjort mycket gott i mitt liv. Jag skulle inte vilja vara utan honom. Han har gett livet ett djup som inte livet med alla de upplevelser jag har gjort över hela världen av blandad art, ja inte ens församlingen och allt den kan ge har kunnat ge. Detta djup som bara han kunde ta med mig till; att vara förälder, pappa, livs coach till en pojk, en människa som har ett extra kromosompar i varje liten cell i kroppen. Där det finns hela läkeböcker av upplistade saker att vara orolig för men också denna enorma glädje som bara jag, Karin, Simon och Hanna får vara föremål för när lillebror har rotat runt i utklädningskläderna och kommer ned i vardagsrummet, juni månad som fullfjädrad jultomte!

Lukas, pappa älskar dig mer än han själv förstår!